Minda
När flickan och jag höll om varandra kände jag någonting inombords. Det var nästan som en deja vu upplevelse. Något satte igång inuti mig. Det påminde nästan om den där gången när jag skulle schamponera håret och jag helt plötsligt kände mig älskad, trygg och varm. Senare kom jag på att jag använt samma schampo som det som mamma brukade tvätta mitt hår med när jag var liten och lukten av det hade framkallat samma känslor i mig som det gjorde då. Samma känsla fick jag av flickans omfamning, jag greps av en känsla av värme och kärlek utan att förstå varför. I mitt undermedvetna började ett namn picka på min uppmärksamhet. Flickan släppte taget om mig så vi stod ansikte mot ansikte, hon hade fortfarande händerna vilande på mina axlar.
- Åh, snälla Matilda! Säg att du kommer ihåg mig, sa flickan.
- Jag… började jag, men tvekade. Jag fortsatte mumla och sa till sist tyst och tvekande:
- Minda?
När namnet lämnat mina läppar hörde jag ett förvånat mummel runt omkring mig. Minda och jag släppte varandra och jag titta mig förvirrat omkring. Resten av byn hade samlats runt omkring oss och nu tittade alla anklagande på mig och viskade upprört. Nu lade jag märke till att byborna alla var klädda i medeltida kläder, i alla fall tygerna såg inte ut som samma som de vanliga fabrikstillverkade kläderna hemma var gjorda av. Jag tyckte att de flesta såg ut att vara vuxna. Att definiera vuxna var svårt, många av människorna jag kollade på skulle lika gärna kunna vara 20, men deras ansikten och kroppar, slitna av hårt arbete, såg äldre ut. Dessutom gissade jag på att i denna by, precis som i byarna under medeltiden, skaffades det barn väldigt tidigt. Dessutom tittade de flesta bistert och förvånat mot mig nu, ett ansiktsuttryck som inte precis var särskilt smickrande för någon. Jag vände mig återigen mot Minda.
- Har jag gjort något fel? frågade jag henne ängsligt.
Minda bet sig i under läppen och tittade ner i marken. Hon svarade inte, hon bara skakade på huvudet och fortsatte tittade ner i marken. Jag hårde hur mumlandet tystnade i mitten av den halvmåneformade klungan. Jag tittade upp och fick syn på en högrest kvinna som knuffade sig fram, inte för att hon behövde anstränga sig, de flesta verkade flytta sig ur vägen för hennes framfart.
- Vad är det för fel på er? Ni har ju alla saknat Matilda och så står ni här som en flock griniga getter som ätit bittra morötter till lunch.
Alla tystnade när kvinnan pratade. När hon tillslut tagit sig fram till mig och Minda vände hon sig om mot folksamlingen.
- Ni borde skämmas!
Minda mumlade lite osäkert och fortsatte titta ner i marken, det här var inte samma flicka som hade sprungit fram och kramat mig.
- Ehm… Grilda? Hon… hon kunde mitt namn? Sa Minda till kvinnans rygg.
- Vad? Grilda svängde runt och kollade från Minda till mig.
- Det kan inte vara möjligt? Sa hon chockat och tittade på mig.
- Matilda, sa hon vänligt men bestämd.
- Har någon, hon gav Kassian, som fortfarande stod bakom oss, en snabb blick, berättat Mindas namn för dig innan du kom hit.
- Nej, sa jag.
- Hur kunde du då veta hennes namn?
- Jag… jag kände det på mig. Grilda spärrade chockat upp ögonen.
- Förlåt, utbrast jag, det var inte meningen. Grilda fick nu ett milt uttryck i ansiktet.
- Men självklart inte! De kunde ju inte du hjälpa? Kom ska jag förklara, sa hon och la sin arm om mina axlar. Hon förde mig genom folksamlingen in mot byn. Jag kände mig förvirrad och trött och förtjusningen från min första syn av byn hade försvunnit med detta minst sagt välkomnande mottagande.
Kassian + Narnia
Kassian
Kassian gick med bestämda steg framför mig, hans blick var riktad framåt och därför kunde jag bara se hans bakhuvud och rygg. Kassian hade mörkbrunt hår, nästan svart, det påminde mig om min lillebror Antons hår. Anton färgar sitt hår, egentligen är det lika blont som mitt, han vill ha det nästan svart, men inte riktigt så han färgar det mörkt brunt istället. I visst ljus (eller snarare frånvaro av ljus) ser det svart ut men i solen ser man att det är brunt. Samma hårfärg hade Kassian, men hans hår hade en känsla av rött i sig. Jag kan inte riktigt beskriva vad jag menar, men längst ut i topparna, där solen lös igenom, såg det nästan kopparfärgat ut. Håret var spretigt, det är allt man kan säga om det. Det hade ingen speciell längd, det var inte riktigt kort, men absolut inte långt, det bara… var. Det fanns inte heller någon speciell frisyr eller form på det, det var bara en enda spretig… ja… ordet kalufs har väl aldrig passat bättre. Det fanns inte mycket att säga om Kassians kroppsbyggnad utifrån min synvinkel eftersom han hade en svart rock på sig. Jag tyckte rocken såg varm och opassande ut i solen, det såg snarare ut som något man har på sig i en mörkgränd en sen kväll. Den tanken fick mig att rysa, kanske det inte varit så smart att följa med en främmande människa. Jag stannade av i min gångrytm. Kassian stannade upp och vände sig emot mig.
- Vad är det? Gå vi för fort? frågade han vänligt. Det slog mig att han hade varma bruna ögon och jag glömde att svara.
- Hur som helst är vi snart framme, sa han vänligt och fortsatte gå.
Jag insåg att jag bara betraktat Kassian och tappat uppfattning om tid och rum. Jag visste inte hur länge vi gått eller vart vi var. För första gången sen vi börja gå tittade jag mig omkring. Jag fick en känsla av att vi inte var i Täby längre, jag var inte ens säker om vi var i Sverige längre.
Narnia
Ovanför mig var en klarblå himmel och under mig grönt gräs. Vi gick över ett stort öppet landskap med bara gräs och himmel och det bästa av allt, körsbärsträd. Överallt stod det små träd med ljust, ljust rosa blad, nästan vita. Det var så vackert att jag nästan tappade andan. Kassian fortsatte dra med mig tills han plötsligt stannade, vi stod på randen av ett stup. Drygt 20 meter ner fanns en liten by, hela dalen var omringad av berg. På högra sidan av byn rann ett vattenfall nerför bergets sida ner i en sjö. Från sjön mynnade en flod som fortsatte förbi byn och försvann in i en lövskog. Det var det vackraste jag sett och det första som ploppade upp i mitt huvud fick mig att utbrista:
- Är… är vi i Narnia? Till min förvåning började Kassian skratta.
- Haha, det är inte första gången du frågar det, utbrast han. Jag var för häpen för att fråga honom vad han menade, men jag förstod själv att de var väldigt dumt sagt, Narnia är ju bara en bok, klart vi inte är där. Jag kände mig lite dum, men det var vad som hade slagit mig förstunden.
- Kom nu, vi ska ner till byn!
Kassian höll fortfarande min hand när han förde mig längs en stig på en mindre brant sida av stupet. När vi kom ner gick vi längs en väg mot en bro som förde oss över en flod. Vattnet i floden var klart och blått, man kunde se fiskarna som kämpade mot strömmen. Vi fortsatte längs vägen och kom fram till byn när jag hörde en röst förtjust tjuta mitt namn:
- Matilda!
Och helt plötsligt var jag omsluten i en varm omfamning och eldrött vågigt hår skymde min syn.
kj
Jag är trött.
Jag är trött på att alltid vara trött.
Jag är trött på att alltid vara trött på att jag alltid är trött.
I'm sick and tired of always being sick and tired.
Jag tycker sån där är kul, när man liksom helt plötsligt vad texter som man förut inte fattar ett skit av helt plötsligt verkar helt logiska.
Igår kände jag mig ensamast i världen.
fan
jag orkar inte...
Jag orkar inte...
jag orkar inte...
jag orkar inte
kjagorkaitejagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkaintejaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaajjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
SOMMARLOOOV!
Jag mår relativt bra :) Vilket inte är så konstigt, det är fukking SOMMARLOV! Som kanske inte direkt betyder samma sak för er som det gör för mig... okey, det betyder samma sak, men följderna är liiite annorlunda. Vad sommarlov innebär för mig är inget ansvar, inga måste och inga deadlines, vilket innebär inga ångestanfall, inget hyperventelerande och inge gråtanfall och det betyder brabrabra! Dock blev jag lite stressad över en grej, men det ordnade sig :D Jag har dock lite skoilarbete att göra över lovet, surt :/ Men helldre det än att få gå om eller nått. Ska vi se.. jag har ett datakunskapsprov att plugga till, en hemtenta att göra och två matteprov att plugga till. Jag har redan läst igenom det mesta av datakunskapen och ska försöka hinna läsa igenom lite matte innan jag åker iväg på konfaläger och sedan vidare till Barcelooona :D Men iaf.. inget specielllt har hänt i veckan... jag vet att jag kanske gör vissa personer lite ledsna när jag skriver så, men jag menar såklart "inget-speciellt-som-jag-vill-skriva-om-här" ;D Men.. nu har jag inget mer att skriva, nu ska jag bara njuta av sommarlovet :)
back to square 1 (as always...)
Nej men seriously! "Frankly, my dear, I don't give a damn"
Nej, jag bryr mig inte.
Jag är tillbaka i "ge upp stadiet"
back to square one
jag orkar inte, jag rokar inte
Jag vet, jag är jävligt lat.
Va fan!
Jag orkAR JU FAN INTE ENS LEVA!
Inte för att mitt liv är så jäkla jobbigt, nej!
Bara för att jag är lat.
Till och med för lat för att ens orka tänka på att göra någonting ut det
(som typ ta livet av sig, har inte en tanke på att göra något sånt. Snacka om själviskt!)
Förresten tror jag mina tabletter har slutat verka.
Jag somnar inte längre av sömntabletterna
och jag är precis som jag var innan jag börjadfe ta antideppresiva.
och börja inte ens tala om Atarax
Atarax kan ta sig någonstans >.<
Sen har jag typ konstiga rykningar i kroppen.
och ibland blir jag liksom skakig.
Vet inte om det är tabletterna
eller bara min kropp som inte orkar med mig mera
Jag kan seriöst inte ens ta hand om mig själv.
Fan vad jag inte förtjänar att leva.
Skål för det!
Framsteg?
Idag var jag utanför lägenheten och faktist gjorde något för att jag hade lust. Det var första gången på 2 veckor som jag fått lust att göra något utanför lägenheten och njutit av det. Det är ett stort framsteg och det gick bättre än jag trodde. Jag, mamma och pappa åkte in till stan. Jag sminkade mig för första gången den här veckan. Jag trodde att jag aldrig skulle orka, men jag kom iväg och vi var faktist där i fem timmar innan jag blev trött och dålig av alla intryck. När vi skulle gå hem mådde jag dock jättedåligt, dom där fem timmarna i verkligheten slog plötsligt till och jag blev helt plötsligt jätte trött. Men det gick bra, vi hade tagit bilen in till salongen så vi behövde bara ta tummelbanan till tekniska sen kunde jag vila i bilen påväg hem.
Mina tabletter har hitills inte haft några allvarliga effekter. Ibland blir jag trött av dom och ibland får jag värk i musklerna, men det är inget jag inte kan leva med. Men jag har bara tagit dom i tre dagar så fler symptom kan ju dyka upp. Jag längtar till livet, jag undrar hur det känns, att leva!
Zoloft
Jag vet att det finns många där ute som bryr sig om mig och är oroliga, så därför tänkte jag skriva lite om Zoloft och hur den kan påverka mig och så. Som ni kanske vet från tidigare inlägg ska jag börja ta antidepressiva, men det blev tidigare än jag trodde, jag tog min första tablett idag. Så jag tyänkte att jag helt enkelt skriver av den lilla lappen som kommer med förpackningen. Allt som står i den gäller ju inte mig, det står bara vad som KAN hända och vilka symptom den KAN användas för.
Zoloft används vid behandling av:
- olika former av depression eller som förebyggande behandling mot återfall av depression.
- tvångssyndrom hos vuxna och barn över 6 år.
- panikångest.
- posttraumatiskt stressyndrom (speciella ångesttillstånd efter mycket traumatisk upplevelse)
- social fobi eller som förebyggande behandling mot återfall av social fobi (undvikande av/rädsla för sociala situationer).
Vanliga biverkningar som förekommer hos fler än 1 av 100 patienter:
- Illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, matsmältningsbesvär, magknip och muntorrhet (ökar risken för karies)
- Svettningar, yrsel, sömnbesvär, huvudvärk, oro, rastlöshet, viktminskning, aptitlöshet, kraftlöshet, trötthet, gäspningar, suddig synskärpa.
- Blodvallningar, bröstsmärtor och hjärtklappning.
- Darrighet, förändringar i rörelsemönstret (t.ex. ryckningar, ofrivilliga munrörelser och käkstelhet), myrkrypningar, minska känslighet.
- Hudutslag, menstruella oregelbundenheter.
Mindre vanliga biverkningar:
- Allmän sjukdomskänsla, feber, blåmärken, klåda, håravfall, pupillvidgning, tillfälligt förhöjda levervärden, ökad aptit, viktökning, ledvärk.
- Högt blodtryck, svimning, ökad hjärtverksamhet, svullnader pga vätskeansamlingar t.ex. runt ögonen.
- Mani, överaktivitet, förvärrad depression, hallucinationer.
Sen fins det ungefär 20 till mindre vanliga biverkningar som 1 patient på 1000 får.
Zoloft kan också göra mig ännu dåligare första veckan, dåligt andra vekcan och inte förens tredje veckan få ett positivt resultat.
Piller, piller, piller...
Salong Silversax
Hare bäst!
09-02-08
Jaha, så vad händer i mitt liv just nu? Well, min utredning på BUP är klar. Jag måste till min läkare och ta några blodprov bara. Eller.. bara och bara. Jag HATAR blodprov. Jag är i chocktillstånd timmarna innan och svimfärdig och gråtfärdig hela dagen efteråt. Men... jag orkar inte skriva om det nu.
Vad mer intressant kan vi skrvia om? Repetitionerna på teatern börjar bli jävligt bra. I torsdags var scenerna rent av underbara. Otroligt mycket känslor. Det börjar kännas jäkligt bra, jag tycker mer och mer om manuset och det känns som det kommer bli en jäkligt bra föreställning. Så alla som läser får fan komma och kolla ;) Jag kan återkomma med datum och tider sen.
Idag hade jag min ledarinvigning. Det var jäkligt kul och ceremonin var jättefint har jag hört från föräldrar och åskådare. De var i alla fall trevligt att se alla uppkädda och fina och bara uppträda och ge järnet tillsammans. När vi tillsist tågade ut ur kyrkan och precis gått över tröskeln ut ur kyrksalen brast alla ut i ett jubel som antagligen hördes in till kyrkan. Men jag inte på humör att skriva om det heller direkt. Mitt humör ger inte upplevelsan rättvisa!
Fast nu orkar jag inte skriva något mer. Klockan är fan ett snart, måste sova!
Jag glömde...
... såklart att berätta det viktigaste. Eller ja, det som ni som bryr sig om mig antagligen finner intressantast att läsa om. Min hälsa! Juste, här sitter jag och knapprar alvedon med 39 graders feber ;D Yeeey! (Sarkasm FTW!). Okey, kanske inte 39 grader. Jag tror febern har gått ner sen i fredags med tanke på att jag faktist orkat knäppa på datorn för första gången sen jag blev sjuk. Så jag tror faktist jag börjar bli frisk, men hindrar det slemhosta och huvudont? Nej, inte precis, va? Sen är jag förskld också ovanpå allt det där. Lite irriterande när man hostar så att lungorna vänds ut och in att helt plötsligt upptäcka att man inte kan andas genom näsan. Men jag klarar mig med hjälp av flera liter té och massa alvedon. (Killen som upptäckte värktabletter borde få nobellpris!). Känns lite surt att jag blir sjuk andra veckan på terminen eftersom jag faktist hade tänkt bättre mig sen förra. Men 39 GRADER FEBER!! Det finns inte så mycket jag kan göra åt saken liksom. Men till på måndag hoppas jag kunna knapra i mig massa värktabletter och ta mig till skolan om febern gått ner till räkligt mycket. HÅLL TUMMARNA!
... också att berätta att jag nu läst ut alla hitills översatta Twillight böckerna. Jag är väldigt nöjd med att säga att dom är en aning överskattade :) (*Happie as hell*). Jag hatar när populära böcker faktist är så underbart fantastiska. Jag vill att mina favoritböcker ska vara just MINA och det är dom ju inte om medierna spyr ut intervjuer och bilder och artiklar överallt runt omkring mig. Men twillight var faktist lite överskattad. Men(!) den första boken är faktist jäkligt bra och rekommenderas helt klart och alla böckerna är underhållande läsning och absolut inget jag ångrar. På min boklista över 2009 har jag nu även satt upp twillight böckerna på engelska eftersom jag hört att den svenska översättning förstör böckerna. Så jag vill gärna se om originalböckerna har högre klass.
Förresten, en liten fråga, tycker ni 30 böcker på ett år är för mycket? Det är nämligen så många böcker jag hitills har på min boklista för 2009 och mamma fattade inte hur jag skulle hinna plugga om jag skulle lkäsa så många, men 30 är väl inte så mycket? Det blir ju typ 2 och en halv bok per månad, det är väl inte så svårt va? Och tro inte att jag skryter nu eller något, jag är bara väldigt dålig på tidsuppfattnig och ögonmått allt sånt där. Så, hjälp mig, 30 böcker på et år, mycket, lite eller lagom?
Min blogg, mina regler...
Nu har jag som ni ser ändrat designen på bloggen och tyckte det var dags för ett nytt inlägg... Fast jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Egentligen är det rätt så onödigt... och konstigt! Varför känns et som att man måste lägga in ett nytt inlägg när man ändrat designen? Iaf är det så för mig, men varför? Det är ju inte precis som om någon skulle missa att bloggen går från chockrosa till brunt? Men ändå sitte rjag här och skriver. Kanske man är osäker och vill ha respons på designen, vilket också är onödigt ewftersomjag antagligen inte skulle ändra designen även om någon annan bad mig. Det är trots allt min blogg och mina regler som gäller! Jag får göra i princip vad jag vill med den. Hmm, rätt så intressant tanke, jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om konsten att skala en banan och ni skulle inte kunna göra något åt saken. Iofs skulle det nopg vara rätt så komiskt med ett inlägg om hur man skalar banan. Men som sagt, min blogg, mina regler, och min blogg handlar inte om bananer. Vilket påminner mig om mina fina länkar (den som är duktig och listar ut hur bananer får mig att tänka på mina länkar får en kaka :D), där finns bl.a. mina vänners bloggar som jag tycker är värda att läsas, men även lite random spel och grejs. Länkregistret byter innehåll lite då och då så se till att hålla er uppdaterade om ni inte vill gå miste om något.
Jag kom på att jag borde berätta att jag äntligen fått min psykolog. Bup ringde i veckan och jag har tid på fredag innan skolan börjar (Jag börjar kl. 10.35 på fredagar). Jag är faktist jäkligt imponerad, min läkare tog kontakt med BUP innan jullovet och jag har fått min psykolog redan nu. Den svenska psykiatrin brukar vara mycket långsamare efter vad jag har hört. Sen kanske det gör skillnad att det var just min läkare som tog kontakt och inte jag själv, men vad vet jag. Hur som helst ska dom göra en utredning på mig nu så får vi se hur det går. Jag är positiv, men samtidigt har man ju hört massa skit om BUP. Men jag är positiv iaf, vad kan jag annat göra att hoppas liksom? Aja, det var väl allt för den här gången.
BYE!
Ny design
Wiiie!
Idag har jag lekt med Josefin och Carro, och vi kollade upp bloggdesign och lärde oss massor. Så efter det hade jag ny insperation och lite trix jag ville testa. Så här är min nya design, you like it?
Jag tycker om den iaf. Svart och hotpink, mina färger. Sen lite ljust korallrosa för att det inte ska bli för "hårt". Jag känner mig nöjd. Men sen vet jag inte hur jag känner imorrn xD När man hållar på med designen blir man ibland lite självblind och bara vräker på med bakgrunder och bilder, så det kan bli lite för mycket. Men jag tycker ändå jag lyckades hejda mig själv, gjorde ju bara en av specialtrixen. Aja, ni får kommentera vad ni tycker^^
Ha det bäst!
Karlberg
Karlberg.. Karlberg.. Vi kommer alla att sakna...
Fan vad jag älskar den platsen, och shiet det här ledarutbildningslägret på fem dagar slog två veckors konfirmationsläger med HÄST LÄNGDER. Jag hade så jäkla kul att jag inte ens tagit en enda bild med kameran. et är så sorgligt att det faktist är sista lägret jag har med dom här människorna. Vi är ett så jäkla bra gäng och fan va kul vi hade. Jag kommer sakna alla så mycket när vi väl blivit ledarinvigda. På bussen hem kände jag att jag saknade alla från ledarutbildningen mer än min familj xD och då satt ändå alla från ledarutbildningen runt omkring mig, och sen när jag kliver innanför dörren och Victor kommer fram med Sessan och lägger henne i min famn blev reaktionen typ "OJ, juste! Jag har ju en katt" . Jag hade faktist glömt min älskade bebis...
Aja, nu måste jag duscha så jag hinner inte skriva mer. Jag vill bara avsluta med några väl valda ord:
"HELMER OLGERSON!"
"Det är intressantare att titta på en död fågel."
och såklart
"nämen nu går vi och tar en varm dusch
(ännu en gång ska jag duscha utan Mikaela.. ENSAAAMT!)
Bloggdesign
Vacker, eller hur? Jag vet inte vad den heter och orkar inte kolla upp just nu, ska gå och lägga mig så snart jag postat det här inlägget, men om nån av er vet så kan ni ju kommentera.
rekord
Leksand...
Sen är det ju Farmor, hon har varit sjuk ett tag nu, mest inbildningssjuk tror jag, men ändå. Hon tror att hon har cancer, fastän alla säger åt henne att hon inte har det, läkarna också. Hon är sjuk, men inte i cancer, men då slår hon upp sjukdomen i en ordlista och läser att den är "elakartad" och enligt henne betyder det cancer (vilket det inte gör, men hon envisas med att det gör det). Och dessutom kollar hon upp vad för biverkningar hennes medecin har, sen får hon exakt de symptom som det står på medicinen.
Men mest synd är det om Farfar, han har det jättejobbigt...
Men nog om det nu, ni orkar väl inte läsa om min gamla Farmor.
Det var faktist riktigt skönt att vara i Leksand, bara komma bort från allt liksom, men när jag kom hem och satte foten innanför dörren kände jag hur mycket jag saknat det faktist. Ibland är det bra att komma bort för att inse hur mycket man värdesätter sitt hem.
Tja... det var väl allt jag hade att säga... eller jo, OS invigningen var skit häftig, jag fattar aldrig hur dom lyckas komma på nått nytt var fjärde år? Aja, ville bara nämna det. Hejdå till nästa gång ;]
Första blogg...
Det här är min första blogg och jag har typ ingen aning hur man gör. Men men, det ska bli spännande att lära sig.
Jag har valt namnet sorgligtlycklig för det är så jag ser mitt liv, sorgligt lyckligt. Hmmm, förklarar mer senare. Här tänkte jag i alla fall skriva ner mina tankar och min vardag.
Jag har inte tänkt göra någon reklam för min blogg, om han hittar hit får man läsa, annars får det va.
Aja, nu sitter brorsan bredvid mig och tjattar om att han vill hålla på så det får vara allt för den här gången.
