´

Har vart i Leksand hos Farmor och Farfar i två veckor, kom hem igår. Linda, min kusin, var också där. Har aldrig haft så bra kontakt med henne, har ju alltid stått så nära Erik och Andreas(kusiner dom med), så Linda har blivit lite utanför där. Både jag och min bror ser ju våra kusiner som äldre bröder och det har liksom aldrig varit samma sak med Linda. Men nu har vi fått varandras msn och vi kom riktigt bra överens (och det har faktist inte något att göra med att hon har en jätte fin systemkamera som jag vill låna 24/7(a)... ). Så vår relation kommer kanske ändras nu...

Sen är det ju Farmor, hon har varit sjuk ett tag nu, mest inbildningssjuk tror jag, men ändå. Hon tror att hon har cancer, fastän alla säger åt henne att hon inte har det, läkarna också. Hon är sjuk, men inte i cancer, men då slår hon upp sjukdomen i en ordlista och läser att den är "elakartad" och enligt henne betyder det cancer (vilket det inte gör, men hon envisas med att det gör det). Och dessutom kollar hon upp vad för biverkningar hennes medecin har, sen får hon exakt de symptom som det står på medicinen.
Men mest synd är det om Farfar, han har det jättejobbigt...
Men nog om det nu, ni orkar väl inte läsa om min gamla Farmor.

Det var faktist riktigt skönt att vara i Leksand, bara komma bort från allt liksom, men när jag kom hem och satte foten innanför dörren kände jag hur mycket jag saknat det faktist. Ibland är det bra att komma bort för att inse hur mycket man värdesätter sitt hem.
Tja... det var väl allt jag hade att säga... eller jo, OS invigningen var skit häftig, jag fattar aldrig hur dom lyckas komma på nått nytt var fjärde år? Aja, ville bara nämna det. Hejdå till nästa gång ;]