´

Först och främst; jag orkar inte skriva om hur jag mådde innan medecinerna och allt. Det kan jag göra sen, just nu är jag fortfarande mitt i det. Men jag kan skriva om vad som blivit bättre.

Idag var jag utanför lägenheten och faktist gjorde något för att jag hade lust. Det var första gången på 2 veckor som jag fått lust att göra något utanför lägenheten och njutit av det. Det är ett stort framsteg och det gick bättre än jag trodde. Jag, mamma och pappa åkte in till stan. Jag sminkade mig för första gången den här veckan. Jag trodde att jag aldrig skulle orka, men jag kom iväg och vi var faktist där i fem timmar innan jag blev trött och dålig av alla intryck. När vi skulle gå hem mådde jag dock jättedåligt, dom där fem timmarna i verkligheten slog plötsligt till och jag blev helt plötsligt jätte trött. Men det gick bra, vi hade tagit bilen in till salongen så vi behövde bara ta tummelbanan till tekniska sen kunde jag vila i bilen påväg hem.

Mina tabletter har hitills inte haft några allvarliga effekter. Ibland blir jag trött av dom och ibland får jag värk i musklerna, men det är inget jag inte kan leva med. Men jag har bara tagit dom i tre dagar så fler symptom kan ju dyka upp.  Jag längtar till livet, jag undrar hur det känns, att leva!