´

Är inloggad från mammas och pappas jobb dator på salongen. Har precis klippt mig och färgat. Inget speciellt, bara klippt topparna och färgat om. Fast den här gången tog jag en färg som är lite närmare min egen. Jag har planerat att sakta komma närmare och närmare min egen hårfärg tills jag inte behöver färga någo mer. Håret börjar nämligen bli slitet. Jag har desutom tagit HÅL I ÖRONEN! Fatta ångest jag hade! Jag tyckler sprutor, blodprov, ja, ALLT med nålar att göra är skit äckligt. Jag ångra mig flera gånger och puttade bort mamma innan jag bestämde mig och klara mig igenom det första hålet genom att koncentrera mig på att sjunga blinka lilla stjärna xD. Sen när det väl va gjort var jag inte lika nervös inför nästa. Fast nästa gick inte lika bra, örhänget fastnade i pistolen som man tar hål med, men jag fick inte panik :D och mamma fick ju bort den nästan med en gång. Så nu har jag ett hål i vardera öra, så nu ska jag låta dom läka och ta bättre hand om mina öron än förra gången. (Ja, jag har haft hål förut, men jag var inte så skötsam och bytte örhängen innan man skulle och så och de blev infektion och dom växte igen.) Örhängena är BTW väldigt söta tycker jag, små fyrkantigastenar och vitguld. Jag har redan planerat när jag ska ta nästa hål, det blir runt min födelsedag (4 april) när dom här hålen har läkt. Det blir i vänster öra (höger för er ;]) sen kanske jag ska ta i brosket ocksåi själva örat liksom, inte i öronsnibben. Men det blir efter sommaren i så fall. Jag har hört att det gör mer ont, så vi får se om jag vågar x)

Jag är så ledsen. Så jävla ledsen så det gör ont i mig för din skull. Hur kan jag missa din sorg och din saknad? Hur kunde jag inte fatta att allting egentligen handlade om honom? På ett sätt känner jag mig sviken, jag då? Brydde du dig aldrig om mig? Men samtidigt bryr jag mig inte, du är hundra gånger viktigare för mig än mina egna känslor. Jag lider med dig, jag följer dina steg, dina ord och jag lider när jag ser hur det smärtar mig. Det tar ett tag innan jag inser, innan jag hinner läsa mellan raderna. Men jag vill att du ska veta att jag ser taggen i ditt hjärta och jag älskar dig. Jag önskar jag kunde lösa allt åt dig. Ta fram mitt trollspö och göra allt bra, förvandla världen till perfekta scener ur böcker, manga eller anime. Göra allting vackert, åt dig, åt mig, åt honom, åt alla underbara människor som förtjänar det. Du förtjänar det, lycka.

---

Jaha, så vad händer i mitt liv just nu? Well, min utredning på BUP är klar. Jag måste till min läkare och ta några blodprov bara. Eller.. bara och bara. Jag HATAR blodprov. Jag är i chocktillstånd timmarna innan och svimfärdig och gråtfärdig hela dagen efteråt. Men... jag orkar inte skriva om det nu.
Vad mer intressant kan vi skrvia om? Repetitionerna på teatern börjar bli jävligt bra. I torsdags var scenerna rent av underbara. Otroligt mycket känslor. Det börjar kännas jäkligt bra, jag tycker mer och mer om manuset och det känns som det kommer bli en jäkligt bra föreställning. Så alla som läser får fan komma och kolla ;) Jag kan återkomma med datum och tider sen.
Idag hade jag min ledarinvigning. Det var jäkligt kul och ceremonin var jättefint har jag hört från föräldrar och åskådare. De var i alla fall trevligt att se alla uppkädda och fina och bara uppträda och ge järnet tillsammans. När vi tillsist tågade ut ur kyrkan och precis gått över tröskeln ut ur kyrksalen brast alla ut i ett jubel som antagligen hördes in till kyrkan. Men jag inte på humör att skriva om det heller direkt. Mitt humör ger inte upplevelsan rättvisa!
Fast nu orkar jag inte skriva något mer. Klockan är fan ett snart, måste sova!