Evig Ungdom

Nu är man hemma igen :D Vi kom hem vid middagstid igår. Pappa hade fixat middag, fett med mys :] fast jag gjorde illa foten när jag bärde packning uppför alla trapporna. Gör fortfarande ont, men jag kan stödja mig på den så det blir nog bra. Efter middagen såg jag på Tuck Everlasting på fyran.

Winnie Foster (Alexis Bledel) och Jesse Tuck (Jonathan Jackson)

Sorgligt ;______________;. Jag har velat sett den jättelänge och visste redan vad den handlade om och vad som skulle hända, men jag började storgråta ändå (a). Men jag blev också rädd, jag tycker det här med evigt liv är läskigt. Jag skulle aldrig vilja leva för alltid. Jag är seriöst mer rädd för evig ungdom än jag är för döden...



Jag är mer rädd för en evig ungdom
än jag är för döden.
Tänk dig att se alla du älskar åldras,
medans du själv förblir ung.
Tänk dig att alla  du bryr dig om lämnar dig,
dör bort,
och du kan inte följa efter dem.
Alla gyllene tillfällen i livet.
dom som aldrig kommer igen,
finns i överflöd
tills de tillsist inte betyder något.
Alla vackra ord saknar mening,
för de sagts för många gånger.

Blomman är som vackrast
för att den till hösten måste torka och dö.
Stjärnfallet är som mest magiskt
för att det allt för fort är borta.
Och ungdomen är som ljuvast
för att den för snabbt är förbi.

Den eviga ungdomen skrämer mig.
Jag vill njuta av vackra stunder
just för att jag vet att de aldrig kommer igen.

Livet är en gåva,
men det är också döden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0