Lycklig?

Jag är en envist lycklig människa.
Jag tror att det finns människor som skulle störa sig på min lycka.
Den finns liksom alltid där.
Jag tror det är för att jag är så envis
som den alltid finns där.
Jag låter inget stoppa mig.
Små eller stora missöden i livet ska inte hindra mig ifrån att vara lycklig.
Det finns alltid,
ALLTID!
något bra i allt som händer.
Konsten är att hitta det.
Det är den förmågan jag har,
att hitta ljuset i mörkret.
Inget
ska stoppa mig från att vara lycklig.


Vad är lycka?
Jag om någon borde ju veta.
Om lyckan är vännerna
då är jag helt ute och cyklar.
Jag älskar mina vänner,
men jag har aldrig kännt den där oförstörbara samhörigheten och tilliten.
Om lycka är kärlek,
att älska och att bli älskad.
Tja, visst är jag älskad.
Men om jag fick erbjudandet att åka någonstans långt bort,
där jag visste att jag skulle bli lycklig,
finns det nog ingen i mitt liv med kärlek nog att hålla mig kvar här.
Lycka är inte ägodelar
och lycka är inte skönhet.
Så vad lycka är
eller varför jag är lycklig,
det vet jag inte.
För ibland känns det som lyckan är det enda jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0