´

Allting är så jävla bra nu och jag orkar faktist inte bli deppig av det här lilla men det var faktist mitt fel, jag vet att du har fölåtit mig men det var mitt fel. Om inte jag kommit och rört om i grytan skulle allt vara bra nu. Men istället mår två, nej tre personer dåligt pågrund av mig. Först och främst mår ni dåligt, för det var er jag förstörde för, sen förstör jag för mig själv igen, mår själv dåligt, men det är helt oväsentligt om bara ni kan må bra igen. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Allt blev bara fel och jag vill att allt ska bli som förut. Jag trodde inte det skulle gå såhär långt, jag trodde inte det betydde så mycket. Jag förstod inte hur perfekt det var förens det slogs till golvet och klövs itu. Visst, det var ditt beslut att förstöra allt, men det var jag som gav dig rådet att betänka det alternativet... Om du aldrig prata med mig, om jag aldrig gett dig dåliga råd grundade på falska sanningar... vem vet? Om det är förstört för alltid...

Jag kommer inte be om förlåtelse för jag vet att du kommer förlåta mig och om det är någonting jag inte förtjänar så är det din förlåtelse.