´

(Det här är då en fortsättning på ett inlägg som jag var tvungen att ta bort eftersom det var allt för avslöjande, så om ni blir förvirrade är det inte så konstigt...)
Fast ge upp? Det gör jag ju inte. Imorrn har jag säkert kommit på bättre tankar och kommer fortsätta leva mitt "lyckliga" liv, precis lika lycklig som jag alltid är. Ni kanske börjar förstå namnet på min blogg? Jag vet verkligen inte om jag bara är någon att tycka synd om eller någon att avundas? Jaja, orkar inte prata mer om det nu. För nu ska jag gå och lägga mig, det kommer nog bli en lång natt av vridande och vändande. Men imorrn är mitt vanliga glada jag tillbaks, som vanligt, så jag fortsätter kämpa. Fastän jag gett upp för länge sen...